En lärorik och fascinerande vandring

Visst kunde ämnesvalet uppfattas som något avskräckande, men Jeanette har förmågan att avdramatisera innehållet med sitt avslappnade, chosefria sätt då hon framför sina berättelser. Och man sitter uppmärksamt och lyssnar, trots att det stundtals formligen forsar fram namn, årtal och annan fakta.

Det var en både lärorik och fascinerande vandring som vi fick följa med på. Vi fick lära oss om betydelsen av några av de symboler som finns på gravarna. Avbrutna pelare, för att ta ett exempel, är alltså alls inte någon vandaliserad gravutsmyckning utan en symbol för ett avbrutet liv.

Vi fick också lära oss om gravstenar ur genusperspektiv. Män har både förnamn och efternamn och ofta också en titel. Frun har bara ett namn och står nästan alltid efter maken. På en kyrkogård i Malmö finns det 119 reliefer på gravstenarna. 117 av dem är porträtt på den avlidne mannen. Hur många har tänkt på det?

Och vi fick lyssna på berättelser om utsmyckningar och motiv, om facklor och änglar, om alla olika trossamfund som finns representerade på våra kyrkogårdar.

Föreläsningen avslutades med ett kort besök på Limhamns kyrkogård. Vi fick höra anekdoter om några av bygdens välkända som ligger begravda på kyrkogården, berättelser som väckte vår nyfikenhet och som vi så gärna hört mera om. Men det får bli till en annan gång.

Föreläsningen bygger på en bok, kallad I de dödas vilorum, som Jeanette Rosengren skrivit och givit ut och som illustrerats med Urzula Striners stämningsfulla bilder. Två och ett halvt år tog det att färdigställa boken med otaliga vandringar och gediget  researcharbete.