Fullt tryck på midsommarfesten

När solen kom fram och midsommarfirande kunde börja, var det lätt att dagen började  med regn och blött gräs. Här Elisabeth och Maud, regnklädda.

När solen kom fram och midsommarfirandet kunde börja, var det lätt att glömma att dagen började med regn och blött gräs. Här Elisabeth och Maud, regnklädda.

När klockan närmade sig 12 hade vädret bestämt sig. Inte övertygat, men tillräckligt för att vår traditionellt månghövdade publik bestämt sig för att ta sig till Soldattorpet i Limhamn.

Kön den bara växte och växte och fast att det hyggligt bra fart på genomströmningen, tog det tre kvart innan första anstormningen var inne.

Kön den bara växte och växte och fast att det var hyggligt bra fart på genomströmningen, tog det tre kvart innan första anstormningen var inne.

Kön växte och fortsatte att växa och trots fyra bord (”kassor”), varav två där man kunde visa upp att man gjort sin inbetalning med swish, dröjde det tre kvart innan alla i den första anstormningen var inne. Drygt 1.500 (500 barn) firade i år midsommar på Torpet.

Traditionen

En naturlig tanke slår en: vilken kraft  traditionen har i Soldattorpets midsommarfirande.

I publiken finns numera säkert många, som både dansat, lekt och ätit sig igenom sina midsomrar som barn på Soldattorpet. Och man kommer tillbaka som vuxen. Vilken gång i ordningen är ju individuellt.

Lysraden

Och de knypplande damerna i knyppelföreningen Lysraden, som år från år visar upp sitt fantastiska hantverk. En tradition de håller levande. Det är imponerande vad man kan göra med knypplade spetsar. Vem anade att man kan knyppla både kepsar och fina hattar.

En av medlemmarna i Lysraden, brukade föra statistik över vädret de gånger hon var med och det blev drygt 35 år.

Svedala Räddningskår, är en annan återkommande deltagare, SvedalaRäddningskårSäckasom kommer för att visa upp sin brandbil och lära de lite äldre barnen att släcka eldar. Det har man också gjort i många år.

Färgglatt

Annette Lindén, ansiktsmålaren, som dagen till ära var lika färgglad i håret som barnen i ansiktet.

Annette Lindén, ansiktsmålaren, som dagen till ära var lika färgglad i håret som barnen i ansiktet.

Annette Lindén har också börjat bli tradition, hur många gånger något nu ska upprepas för att få kallas tradition. Men hon närmar sig. Annette sitter och jobbar hårt ifrån det att de första barnen nått fram till bordet, där förvandlingen sker, till nästan all annan verksamhet packat ihop. Barn och vuxna står tålmodigt och väntar på sin tur.

Tombola

I år hade vi plockat fram en riktig tombola från gömmorna. Och det kan man undra över om det var lottförsäljaren Göran som med framgångsrik övertalningsförmåga fick så många att stanna till och pröva lyckan. Eller om det var trevligare att köpa lotter från tombola än att köpa från ringar. Det gick undan med lotterna i alla fall.

Glassutdelning

Något som det också gick undan med, var utdelandet av glassar.

Piggelin eller päronsplit? Piggelin eller päronsplit? Piggelin eller … ?

Göran sålde lotter till stora och till små.

Göran sålde lotter till stora och till små.

-        Jag tror jag fortsatte att fråga hela natten, berättade Gunhild, som tillsamman med Karin delade ut 500 glassar så fort de bara kunde.

Trehäradsbygdens folkdanslag

är också en kär gammal tradition. Utan dem hade det ju inte blivit en kär gammal tradition. Här finns deltagare som burit arvet från generation till generation.

Välstädat

Och visst fanns det några som plockade upp ett eller annat ”tappat” skräp, men det är imponerande att drygt 1.500 personer äter, dricker, dansar och leker och att det ändå ser välstädat ut. Imponerande och det tyder, tolkar vi det som, på en trivsel med valet att fira midsommar på Torpet.

BILDER: Roland Pehrson