Föredrag med tinnitusvarning

I Limhamns finns det många kattägare. Och även om man inte äger en katt, så är kattintresset stort. Det var uppenbart när Susanne Hellman Holmström på torsdagskvällen besökte Bergaskolan för att berätta om sitt STORA kattintresse.

Intresset för katter startade tidigt. Hon var till exempel bara sju år när hon själv ringde på en kattannons. Och så tog hon en väska över axeln och traskade genom stan för att hämta sin första katt. Men hon insåg senare att hon nog var menad att syssla med katter då hon upptäckte att på sin dopsked fanns en katt avbildad.

Det gick i lite kringelkrokar – genom en hjärtattack bland annat – innan hon kom fram till att det var katter hon ville syssla med i sitt liv.

-        Jag uppfann ordet kattbeteenderådgivare.  Och nu vill jag vill helt enkelt att katter och människor ska ha en bra relation. Jag hjälper katter att få ordning på de där tvåbeningarna.

 

- Det är klart att jag ställer upp en gång till om inte det här ordnar sig, lovade Susanne Hellman Holmström. Vad vi svarade på det, hörde hon förmodligen inte.

– Det är klart att jag ställer upp en gång till om inte det här ordnar sig, lovade Susanne Hellman Holmström. Vad vi svarade på det, hörde hon förmodligen inte.

Med lika delar humor, entusiasm, charm och engagemang berättar hon saker om katter som man inte trott var möjligt. Man kan faktiskt träna katter. Den som är värst på det är en kattägare i Australien som fått plats i Guinness Book of Records genom att utföra flest trix med en katt på 30 sekunder och då var sitt, plats, ligg, rulla runt de enklaste. Att åka scateboard och hoppa över ett hinder samtidigt, hörde till de svårare. Hemligheten är att det måste ske genom att vara positiv och uppmuntrande. Du kan aldrig(!) ge katten en order som den inte själv vill.

Vi fick också lära oss något om kattens fysiska förutsättningar. Till exempel att katten har 30 muskler i varje öra. Den kan höra på långt håll med det ena och nära med det andra. Det förklarar deras ”öronspel”.

 Larmet gick

Klart störande var att larmet krånglade. Inte en gång, utan två gånger såg vi oss nödsakade att lämna aulan och gå ut. Klar tinnitusvarning . Larmbolaget lovade att komma ”om 30 minuter”. Båda gångerna. och det gjorde dom, men man kunde ju inte låta bli att fundera kring att det ska behöva ta 30 minuter för att komma till platsen när larmet gått. Är det så även när det är skarpt läge, vilket det ju inte var i går? Men det var störande!

Men det bekymrade inte vår föredragshållare. Hon gick leende omkring och väntade den tid det tog för larmcentralen att få stopp det hiskeliga tjutandet.

Och de allra flesta  väntade tålmodigt. Det, om inget annat, ger väl det bästa betyget!