Försteklassare besökte Torpet för hundra år sen
– De ska få möta Torpet som det var och fungerade för hundra år sedan, tänkte Elisabeth inför besöket.
Temat var denna gång ”Fiske”.
– Jag valde temat ”Fiske” för att det skulle bli greppbart. Det är ju naturligt att tala om fisket eftersom det på Limhamn handlade så mycket om fisk. Vad vet en försteklassare om tiden här för hundra år sen? Jag tänkte att Glasbruksskolan har 300 elever och Limhamn hade under den här tiden 400 fiskare och 200 prångare (kvinnor som tog sig till stan och sålde fisken). Det kunde kanske ge perspektiv på hur många som sysslade med fisket.
Då var det ju klart att barnen skulle få möta en ”riktig” prångare. Till hjälp hade Elisabeth kläder och utrustning från tiden för hundra år sen. Och en äkta rullebör från tiden.
Barnen tittade på när Elisabeth förvandlade sig från sitt vanliga jag till Elisabeth, prångarkvinnan, som tog sin rullebör som var fylld, inte bara med sill, utan också med den viktiga besmanvågen, ”valen”, där sillen mättes, och en trasa att hålla fisken i när den flåddes, handduk att torka händerna med och inte att förglömma matsäcken med …
– Ja, vad tror ni jag hade i den här flaskan?
– En drink, försökte en av den lyssnande 7-åringarna.
– Nej, inte en drink, bestämde Elisabeth. Och inte öl, för det var ju bara männen som fick dricka öl. Det var mjölk.
Limhamns äldsta hus
Så gick man in i Soldattorpet där man blev informerade om att Soldattorpet inte bara var Limhamns äldsta hus på denna tiden, utan också det enda huset, så det blev ett ställe där man ofta stannade till på vägen till Malmö.
Och de fick höra historien om familjen som bott där, vilka levnadsförhållanden som de levt under och vad från den tiden som finns bevarat i Soldattorpet.
Och barnen hade tur, för dagen till ära berättade Elisabeth om Utställningen om Ön, som visas på Soldattorpet för tillfället. Det var många sanningar som förmedlades till lyssnande barn. Att Ön inte alltid funnits, vad den byggdes upp av och vilka som använt sig av Ön innan det började byggas hus i en rasande fart.
Stenyxor!
Det mest spännande i Soldattorpet var nog ändå, enligt några av pojkarna, när de upptäckte en monter på vägen ut till trädgården.
. Titta! Stenyxor!
De hade hittat montern med äkta stenar och redskap från stenåldern.
Agdas hodda
Ute i trädgården väntade Elisabeths ”man”, Arne, som med hjälp av innehållet i Agdas hodda, berättade om de spännande sakerna som den innehåller.
– Ser ni att taket är rundat, frågade Arne. Det är för att hoddorna som byggdes skulle se ut som båtar såg ut inuti.
Arne är på ett sätt länken mellan det gamla Limhamn och dagens. Han kan till dels språket, den halvdanskan som då var bruklig. Han är kunnig i vad fiskarna kallade redskapen och vad de användes till.
Vi fick höra om bödenålar som användes för att laga näten. De används fortfarande, men nu är de gjorda av plast.
Kavel eller målepinge. Var andra ord. Kavel är en trämall som användes för maskorna till näten.
Kloae, betyder Klyka som man hängde garnen på.
Tru=tråg
Och så Vädermallen. Symboler som hissades upp på en båk. Om man t ex hade hissat upp ett klot och en kon så betydde det varning för kuling och storm.
Båten 545
Och så visade han båten som hette 545.
– Fanns det så många båtar, frågade nån.
– Njaaa. 545 stod egentligen för 5.45, förklarade Arne lite pillemariskt. Alltså klockan kvart i sex. Tiden när Systemet snart stängdes.
Härliga barn
Båda ”skådespelarna”, Elisabeth Ivansson och Arne Sjöstedt, var strålande glada när de pratade om barnen och besöket.
– Härliga barn! Och vad duktiga deras lärare var så att vi fick det hela att flyta så bra.
Det ville ju till att det skulle fungera för det var tre klasser som alla delats på två, sammanlagt sex grupper, som avlöste varandra under hela förmiddagen.
– Men det var jättekul!