Soldattorpet

 

Soldattorpet eller i dagligt tal rätt och slätt Torpet, hemvisten för Limhamns Museiförening. Adressen är Limhamnsvägen 102. Det byggdes i början av 1800-talet på en av landets äldsta stenåldersplatser. Det är beläget på den s k Järavallen och beboddes av indelta soldater från och med 1859.

Från 1890 till 1912 bodde här den siste indelte knekten vid Roten nr 24 av Skytts kompani, Anders Lindros. Han hörde till Limhamnsgården, som låg där Limhamns sporthall ligger i dag. Anders Lindros dog 1912. Hans änka, Anna, som tjänat på Svaneholms slott med strykning, tvätt och matlagning, tilläts bo kvar på torpet. Hon försörjde sig och alla sina barn genom att bl a hyra ut en del av torpet för 10 kronor, samt hålla matlag. Mor Anna dog 1947. En av döttrarna bodde kvar till 1956.

torpet_stensattning

Tre år senare, 1959, gavs torpet i förläning till Limhamns Museiförening, som bildats 1956. Torpet består av fyra rum, ett kök samt vind. Det lilla köket är i ursprungligt skick liksom det ena rummet intill, det sk museirummet, som möblerats som på 1900-talets början.

Ett rum är ett s k informationsrum där besökare kan söka bilder digitalt och annan information. I de två återstående rummen arrangerar föreningen olika typer av utställningar.

På sommaren arrangeras i den stora lummiga trädgården Midsommarfest med dans kring majstången, Musik i sommarkvällen och Sillens dag.

I december är det julpyntat inför Jul på torpet och då föreningens årsbok Limhamniana är färdig att delas ut till medlemmarna. Museet är öppet för besökare lördag och söndag kl 13.00 – 16.00 under utställningar. Föreningen tar även emot besök av grupper vid andra tider och efter överenskommelse. (Se under rubriken Kontakta oss)

Familjen Lindros

Indelningsverket upphörde 1901, men i praktiken kvarstod de indelta soldaterna i sina ”rotar”, dvs. de lydde under en viss gård och Anders Lindros, ”vår” soldat, hörde till Limhamnsgården, som låg ungefär där Limhamns Sporthall ligger idag.

soldaten_anders_lAnders var Hyllies siste indelte soldat.
För familjen var det spännande att se far rusta sig till inryckningarna. Uniformens knappar putsades med skydd under, så att inte tyget skadades. Uniformen blev använd även vid andra tillfällen; Anders fick ofta tillsammans med sin far tjänstgöra som vakt vid de tillställningar på Limhamn, där man förväntade fylleri och slagsmål.

Barnen som fötts var 10 till antalet, 2 dog i späd ålder och när far kom hem från ”mötena” såg barnen med förväntan på när ränseln tömdes – där fanns karameller till barnen, militärchoklad och inte minst en konserverad grönsakssoppa som barnen tyckte var förföriskt god och allt han kunde berätta sen….

Att vi vet en del om soldatfamiljens liv är mycket den yngsta dotterns förtjänst; Ruth som dog 1 januari 1999 berättade hur älskad hon var av sin far. Ett vykort hem till soldatfrun hade hon i sin ägo, där far hälsar till sin lilla minsta. Anders arbetade i maskinhallen på Cementa och på middagsrasten gick han hem för att äta och vila – i regel hade man 1 ½ timmes rast, men började dagen 7.00 och slutade 19.00! – Då mötte Ruth far i höjd med MLJ-stationen och far svingade sin tös upp på axlarna. Hemma väntade Anna, som Anders en gång för länge sedan sett i ett fönster på Ansgarigatan och bestämt sig för att henne skulle han gifta sig med. De fick två barn innan de flyttade in på Soldattorpet.

Lillpiga på Svaneholms slott
Anna hade lärt sig tvätta, stryka och laga mat på Svaneholms slott som lillpiga. Inte hade hon gått i skola men på kökets bord blivit lärd att skriva och räkna. Hon blev en mästarinna i att försörja sig och barnen, när soldat Anders dog 1912 efter flera svåra lunginflammationer. Till all lycka fick hon stanna kvar på torpet – ofta hamnade soldatänkor och barn på fattighuset. Hon hyrde ut ena rummet med tillgång till kök för att få ihop till hyran på 10 kr, ibland fick en ungkarl en sängplats att hyra på vinden.

Cementfabrikens R.F. Berg hade hela tiden stöttat familjen, eftersom Anders var en duktig arbetare. När Berg besökte hemmet och såg ett nytt litet barn i vaggan, såg han till att det kom några kronor till i lönekuvertet.

Tomten var mindre än nu. Nedanför kullen med Järavallen fanns kolonier, och Anna hade också där en lott, som hjälp till försörjningen. Nymodighet som purjolök provade hon och i jordkällaren stod rader med inlagda krusbär. Soldaten fick varje år en 6-veckors griskulting i lön – så ett uthus till gris fanns liksom utedass och hus till hönsen – som mest gick 100 pyttor och pickade i gräset. Brunnen var då i bruk och än idag finns vatten under locket.

hela_familjen

Anna Lindros 80-årsdag den 1 nov 1943.I första raden sitter fr.v. barnbarnen Hans Fridh, Bodil Åkesson och Gertrud Fridh, Anna Lindros själv, barnbarn Etty Åkesson och Ruth Andreassons dotter Vera samt adoptivdotterson Bengt Lindberg. Rad två fr.v. dottern Emmy, svärdottern Hulda Lindros, svärsonen Alfred Mattsson, dottern Ruth med dottern Ingeli, barnbarn Ingegerd eller Maj-Britt, Olle och Ulla Lindros. I bakre raden syns dottern Ingeborg, sonen Edvin, döttrarna Hildur och Annie samt sonsonen Sven Lindros.

En av döttrarna, som var ogift, bodde kvar på torpet, även efter Annas död 1947. Denna dotter Frida hade svårt att klara det dagliga p.g.a. svår reumatism och en dag 1956 föll hon så illa i rummet att hon dog efter slaget mot den dåtida kaminen, som senare ersattes med sättugn. Torpet dömdes ut som bostad men ideella krafter arbetade för att torpet skulle få status som museum.

Speciellt minnesvärt var det utgrävningarna 1901-2 som visat att Järavallen vid Soldattorpet varit en historisk stenåldersboplats. Eftersom barnen älskade sitt hem och alla gärna ville äga något därifrån, skingrades inventarierna, men delar av köket är original bl.a. ”diskbänk” och kol- och vedlåren.

1959 öppnades museet för allmänheten efter att tidsenliga inventarier anskaffats eller skänkts.

Kerstin Jungkunz