Intet saknades. Inte ens Torgebys skönsång
Ibland faller allt på plats. Utflykten till Danmark var en sådan dag. Regnet som SMHI varnat för såg vi inte till, de tre stoppen var högst intressanta och Lennart Torgeby var på sedvanligt informativt och gott humör.
Vi tog oss igenom det danska landskapet, underhållna av Lennarts sköna tolkning av danska nationalsången à capella. Flera verser. Om vi har hört det förut? Visst, men vi hör den gärna igen. Det hör liksom till på våra danska utfärder.
Första anhalten var Amager museum, två gamla gårdar i St Magleby, ”Holländerbyen”, upprustade och välhållna. Två guider vägledde oss genom både historien, rummen och närmaste omgivning. Har man inte varit där tidigare, vilket de flesta av oss inte hade varit, trots närheten till Dragör, så rekommenderas detta museum. Bara målerierna, en del direkt på väggar, tak, bjälkar, men också ”vanliga” tavlor är värda ett besök! Där finns landskaps- och djurmålaren Theodor Philipsen, ”Danmarks impressionist”, Viggo Johansens, som ju tillhörde Skagenmålarna, och Jens Eksner, vars måleri stundtals kändes rent rembrandtskt. Bara för att nämna några av museets konstnärer.
Sen kördes vi till Cisternerne, som ligger granne med Frederiksbergs slott. Ta sikte på Köpenhamns Zoo, så kommer du rätt. I dag är Cisternerne en del av
Frederiksbergsmuseerna, tillsammans med bl a Storm P. Museet, Bakkehuset och Revymuseet. Här nere var det både spöklikt, kusligt och spännande. Och naturligtvis underhölls vi i bussen av en rad Storm P-historier, berättade av vår guide och busschaufför.
Sen var det lunch på Humlebäck Gamle kro med ”platte”, danska specialiteter og det hele.
Sista besöket var Danmarks Sjöfartsmuseum i Helsingör. Det spelar liksom ingen roll om man varit där förut, för det är ett sådant museum där man hela tiden upptäcker nya saker. Om sjömännens liv ombord och iland belyst från många håll, om det slitsamma livet ombord, om Sjömännens kvinnor, både hemmavid och i diverse ställen runt jorden.
– Numera får man ner all infomation på en ”padda”.
Med oss hade vi Billy Fransson, som varit runt på de sju haven. Han skulle kunna berätta mycket och länge om de olika instrumenten ombord.
– I dag får man all information direkt i en ”padda”. Förr använde man ju sig av logar och sextanter och stjärnor för att navigera. När solen gick upp och när den gick ner.
– Men det finns ju stjärnor på natten också?
– Jo, men då fanns det ingen horisont.
Sa Billy och gav ett löfte om att vid tillfälle berätta mer om hur man bar sig år.
FOTO: Sven-Olof Gunnarsson och Eva Bernstrup