Vid en strandäng på Limhamn sommaren 1896.
| Kustremsan i Limhamn är ett oförstört marsklandskap med blommande ängar. Men här luktar! Allmänt klagas över stank från den grunda stranden där kloakledningarna utmynnar, skriver provinsialläkare Sörman i en rapport. Det är en sanitär olägenhet, som borde kunna avhjälpas om stranden blev utfylld och planterad. Då skulle Limhamn ta ett mycket stort steg som rekreations- och badort.
Malmöborna hade trots allt upptäckt att Limhamn var ett sommarparadis med fint badvatten och började strax före förra sekelskiftet bygga sommarvillor längs stranden. Alternativet var att hyra in sig hos fiskarefamiljerna, som gärna flyttade ut i tvätthuset över sommaren och lät gästerna bo i stugan. Samhället hakade på. Med avfall från cementindustrin skapades mark till Strandgatan och den fina strandpromenaden som ställdes i ordning år 1900. Hästspårvagnen fraktade sommarfolket från järnvägsstationen till stranden, till badhus och badhotell. Sibbarps badplats skulle dock låta vänta på sig ytterligare några årtionden. Ungarna står ungefär där Tycho Brahegatan mynnar i Strandgatan. I dag finns bara en liten skyddad remsa av de forna strandängarna kvar mellan småbåtshamnen och Sibbarp. Bilden har nr 1291 i bilddatabasen. Fotograf: C.V. Roikjer (1842-1902). |
||