Succé, Billy!

Vi fick höra om personer på Limhamn som alla kände till på den tiden de levde och verkade på Limhamn. Där var ”Bomma-Josef”, som sänkte och höjde bommarna när tåget kom och tuffade fram på Kalkbrottsgatan från Kalkbrottet. Namnet kom dels från uppgifteten att på egen hand sköta bommarna, dels Josef för att han var frälsningssoldat.

Och där var ”Larsson i Tornet”, ”Toffelmakaren” som lagade gummistövlar som ersatte spruckna sulan med ny botten av trä. Där var Ruth Bruhn med sin stickmaskin och där var slaktare ”Pittesson” som bjöd på en nyrögad korv som tack för att pågarna hjälpt honom.

Som alla andra mindre samhällen befolkades Limhamn naturligtvis av både original och andra personer som alla kände till. Och bilderna fick liv, En del bilder har man sett, men man visste inte att den lilla slupen i högra hörnet hade ett namn. Eller vad maskinen som man aldrig tänkt på hade för uppgift. Eller att lasten på båtarna på bilden kom från Sydamerika och var lastade med guano, fågelträck som användes som naturgödsel, eller någon annan som kom lastad med chilesalpeter ända från Chile.

Och där var musik och dans, Hamnfest och barn som lekte, sjöscouter och sjövärnskår. Vi fick en riktig inblick i hur Limhamn sett ut de senaste 80 åren berättat av Billy Fransson och till hjälp hade han Kjell Larsson som klickade fram de många bilderna. Och var det så att det behövdes, så var det alltid någon i den stora publiken som kunde komplettera.

En härlig tillbakablick från ett Limhamn som svunnit.